Standardosäkerheten

Standardosäkerheten, ofta betecknad u(x), är standardavvikelsen för den kvantitet som uppmätts och används som ett mått på den del av mätosäkerheten som kan kvantifieras statistiskt. Den beskriver spridningen i uppmätta värden vid upprepade mätningar eller under kända variationer som kan modelleras statistiskt.

Den uppkommer från flera källor, till exempel slumpmässiga variationer i mätproceduren, instrumentens begränsningar, kalibrering och miljöförhållanden. Standardosäkerheten kan beräknas direkt från data, till exempel som standardavvikelsen av upprepade uppmätningar, eller uppskattas genom att kvantifiera varje bidrag till osäkerheten och sedan kombinera dem.

När flera källor bidrar används ofta en kvadratsummation för att få den kombinerade standardosäkerheten. Om källorna är oberoende är den kombinerade osäkerheten uc = sqrt(sum_i u_i^2). Vid korrelationer krävs kovarianser för att få rätt resultat. Denna kombinerade standardosäkerhet betecknas vanligtvis uc eller u_c.

Den totala expandade osäkerheten uppnås genom U = k·uc, där k är ett täckningsfaktor, vanligtvis 2 för cirka 95 procent konfidens. Standardosäkerheten används i spårbarhetsarbete och i uttryck av osäkerhet i mätningar enligt internationella standarder och GUM (Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement). Målet är tydliga, jämförbara bedömningar av hur mycket resultatet kan avvika från det sanna värdet.