Spårbarhetsinitiativ

Spårbarhetsinitiativ är en samling policyer, processer och tekniska system som gör produkter och deras komponenter spårbara genom hela värdekedjan. Syftet är att öka transparens, säkerställa efterlevnad av lagstiftning och etiska krav samt förbättra kvalitet, återkallelsehantering och hållbarhet. Initiativen kräver ofta samarbete mellan producenter, leverantörer, logistiktjänster och myndigheter för att skapa konsekventa dataflöden och tydliga ansvarsfördelningar.

Vanliga tillämpningsområden är livsmedel, läkemedel, mineraler och elektronik. Inom livsmedel gör spårbarhet att ursprung och hanteringsförhållanden kan följas från råvara till konsument, vilket underlättar riskbedömning, allergeninformation och återkallelser. Inom mineraler används spårbarhet bland annat för att följa ursprung av konfliktmineraler i linje med OECD:s due diligence-riktlinjer och lagstiftning som syftar till ansvarsfulla försörjningskedjor.

Metoder inkluderar användning av standarder och system som GS1:s identitetslösningar (GTIN, GLN), streckkoder och RFID, samt registrering och delning av data längs kedjan. I många fall kombineras spårbarhet med tredje parts revisioner och leverantörsbedömningar. Nyare tekniker, som blockkedjeteknik, används i vissa fall för att skapa en oföränderlig logg över uppgifter och därmed förbättra transparens och spårbarhet.

Utmaningar inkluderar kostnader, datakvalitet, interoperabilitet mellan olika system samt leverantörsengagemang, och frågor om dataskydd och sekretess. Regelverk och krav varierar: flera aspekter är frivilliga enligt internationella standarder, medan olika länder och regioner inför krav på due diligence och spårbarhet i leverantörskedjor, särskilt inom råvaror och livsmedel. Fördelarna inkluderar bättre riskhantering, snabbare och säkrare återkallelser, ökat ansvarstagande och ökat förtroende hos konsumenter.