Språkmönster

Språkmönster är återkommande sätt att använda ett språk som förekommer med relativt hög frekvens i tal- och skriftspråk. Begreppet används inom lingvistik och språkforskning för att beskriva vilka konstruktioner, ordval och ljudmönster som ofta uppträder i ett språk eller i en viss textdomän. Språkmönster kan vara fonologiska, morfologiska, syntaktiska eller lexikala och kan uppträda på olika nivåer, från ljudkombinationer till större satsstrukturer.

Inom forskning och språkundervisning betonas ofta mönster som gör det möjligt för språkinlärare att känna igen och producera rätt konstruktioner snabbare än genom enbart memorering av regler. Inom korpuslingvistik analyseras språkmönster i stora textsamlingar, vilket gör det möjligt att kartlägga frekventa konstruktioner, kollokationer och genrebaserade uttryck. Exempelvis kan man studera vanliga ordföljdsmönster i svenska huvudsatser, vanliga konjunktioner och länkar i olika sammanhang, eller vilka frasbildningar som oftast används i olika register.

Språkmönster varierar mellan dialekter, sociolekter och åldersgrupper samt mellan skriftligt och talspråkligt språk. Att känna till dessa mönster är centralt för språkundervisning, lexikografi och utveckling av språkteknologi som maskinöversättning och taligenkänning. Genom att beskriva och jämföra språkmönster kan forskare få insikter i hur språk fungerar, hur de förändras över tid och hur användare varierar i sina språkval.