Språkförsening

Språkförsening är en fördröjning i utvecklingen av tal- och språkförmåga hos barn, där barnet kommunicerar senare eller med färre ord än jämnåriga. I kliniska sammanhang används termen för att beskriva barn som uppnår språkliga milstolpar senare än genomsnittet, utan att omedelbart kunna kopplas till en annan medicinsk orsak. Språkförsening kan påverka både uttryck och förståelse och kan gälla både ett och flera språk i flerspråkiga miljöer.

Orsaker och samband: ofta är orsaken oklar (primär språkförsening). Faktorer som kan bidra inkluderar genetiska faktorer, hörselnedsättning, frekventa öroninfektioner, neurologiska eller utvecklingsrelaterade tillstånd (t.ex. autism eller utvecklingsstörning). Bilingual uppväxt kan innebära längre tid att uppnå färdigheterna i varje språk, men påverkar i regel inte slutresultatet över tid.

När ska man söka hjälp: sök vård om barnet inte visar tydlig språklig utveckling eller kommunikationsförmåga vid cirka två till tre års ålder, om förståelsen är begränsad eller om barnet har svårt att följa samtal eller instruktioner, eller om det finns oro för social kommunikation.

Utredning och åtgärd: logopedbedömning med observation och standardiserade bedömningar, kompletterad av föräldrars beskrivningar. Om behov finns erbjuds språkstimulans genom anpassad talträning, responsivt samtal, modellering och lekbaserad träning hemma, i förskola eller i skolmiljö.

Prognos: många barn med språkförsening når liknande färdigheter som jämnåriga före förskoleåldern, särskilt med tidig utredning och stöd. Vissa barn utvecklar primär språkstörning som kräver längre eller mer långsiktig hjälp.

---