Sprickmönster

Sprickmönster är ett nätverk av sprickor som bildas i fasta material när mekaniska spänningar överstiger hållfastheten. De uppstår vid krympning under torkning, vid temperaturförändringar och termiska gradienter samt vid yttre belastningar. Mönstret kan vara regelbundet eller oregelbundet och anta polygonala nätverk, ortogonala eller parallella former. Sprickmönster observeras i lera och jord, sedimentära bergarter, lava, samt i betong, keramik och glas.

Vanliga typer inkluderar desiccationssprickor i torkande lera som oftast ger polygonala nätverk; kylsprickor som bildas när ytskikt och underliggande delar kyls olika snabbt och leder till kolonn- eller rutnätsliknande mönster i bergarter samt i glas och keramik där ythinna sprickor uppstår. Joints är sprickor utan tydlig förskjutning och följer ofta lagerstrukturer eller riktningar där spänningarna är orienterade.

Betydelse och användning: Sprickmönster används inom geologi för att tolka avkylning, spänningshistoria och miljöförhållanden i bergarter, samt för att förstå tidsförlopp och termiska processer. Inom bygg- och materialteknik påverkar spricknätverk hållfasthet, permeabilitet och livslängd hos betong, tegel och keramik. Sprickmönster kan också ge ledtrådar i arkeologi och konst om bevarande och uppvärdering av äldre material. Sprickmönster omfattar ett brett spann av skalor, från mikroskopiska sprickor i glas till kilometerstora nätverk i bergarter.