Språkbakgrund

Språkbakgrund avser de språkliga erfarenheter och den språkanvändning som formar en persons kommunikativa färdigheter. Den inkluderar modersmål eller första språk, andra och tredje språk som personen lärt sig, samt hur kompetensen varierar mellan språken. Bakgrunden omfattar också i vilka miljöer språken används (hemmet, skolan, arbetsplatsen) och hur språk växlar mellan dem, till exempel genom kodväxling. Språkbakgrunden är oftast flerdimensionell och kontextberoende och förändras över tid genom utbildning, exponering och sociala sammanhang.

Språkbakgrund i forskning och undervisning: Inom lingvistik och sociolingvistik används den för att förstå språklig utveckling, korslinguistisk överföring i vokabulär och grammatik samt hur identitet och tillhörighet speglas i språkanvändning. I utbildning uppmärksammas språkbakgrunden för att stödja lärande, särskilt hos flerspråkiga elever, där undervisning och bedömning anpassas efter hemkultur, språkfärdigheter och domänkrav.

Betydelse i praktiken: Att kartlägga språkbakgrund hjälper lärare att välja undervisningsstrategier, anpassa bedömningar och undvika kulturell eller språklig bias. I kliniska sammanhang används kunskap om språkbakgrund för att tolka språk- och kommunikationsbedömningar och planera språkstöd eller terapi. Föräldrar och elever får insikt i hur språken används i vardagen och i skolan för att skapa kontinuitet mellan hem och utbildning.

Metoder för insamling: Språkhistoriska frågeformulär, intervjuer och språkdagboksloggar används för att bedöma språkbakgrund. Observationsdata och elevens egen beskrivning av språkens domäner (hem, kamrater, skola) kompletterar bilden. Denna information används för att individualisera stöd och tolka språkliga resultat.