Spolariserat

Spolariserat ljus är ljus där det elektriska fältets oscillatoriska rörelse är begränsad till en bestämd riktning eller ett särskilt polarisationsläge. Det kan vara linjär polarisering, där fältet vibrerar i ett enda plan, eller cirkulär/elliptisk polarisering, där fältet roterar eller följer en ellips. Naturligt ljus är ofta opolariserat eller endast delvis polariserat, men polarisering kan uppnås eller förstärkas genom reflektion, spridning eller genom passage genom ett polarisationsfilter.

Polarisering uppnås vanligtvis med polarisatorer som släpper igenom endast en komponent av det elektriska fältet, vilket ger linjärt polariserat ljus. För cirkulär eller elliptisk polarisering behövs en retarderande skiva, till exempel en kvartsvåglängdsplatta, i kombination med en linjär polariserare. Naturliga processer som reflektion vid Brewsters vinkel och Rayleigh-spridning kan också ge upphov till delvis polarisering i atmosfären, havet eller vid spridningar i medier.

Mätning och beskrivning av polarisering används ofta med Stokes-parametrar, som beskriver ljusets intensitet och polarisationsstillstånd. Graden av polarisering anger hur stor andel av ljuset som är polariserat, medan polarisationsvinkeln beskriver orienteringen. Polarisation används i praktiken inom fotografi, optik, solglasögon, mikroskopi och fjärranalys.

Inom telekommunikation och fiberteknik spelar bevarandet av polarisationen en viktig roll. Polarisation-maintaining (PM) fiber och polarisationstyrning används för att minimera polarisationsrelaterad förlust och brus i högdata-system. Forskning och tillämpningar av spolariserat ljus fortsätter att utvecklas inom övervakning, bildteknik och vetenskaplig instrumentering.