Sokkelkanten

Sokkelkanten är ett arkitektoniskt begrepp som syftar på kanten längs sokkeln, byggnadens plint eller bas som ligger mot marken. Begreppet används främst inom svensk byggnadsvård och dokumentation för att beskriva den nedre kanten av fasaden där väggen möter fundamentet.

Kanten utgör övergången mellan grund och vägg och har både funktionella och estetiska roller. Den skyddar konstruktionen mot fukt och mekanisk påfrestning vid marknivå och hjälper till att leda vatten bort från väggen. Samtidigt ger sokkelkanten en tydlig, nedre avslutning som bidrar till byggnadens proportioner och karaktär, särskilt i äldre byggnader där plint och fasad ofta växelverkar i detaljer som skiftar i material och färg.

Material och ytbehandling varierar beroende av byggnadstyp och tidsperiod. Vanliga material är natursten, tegel, betong eller putsad yta. Ytan kan vara målad, putsad, täckt med klinker eller keramiska plattor och kan vara förhöjd eller försänkt i olika profileringar såsom släta, räfflade eller profilerade kanter. En del sokkelkanter har även en dränerande eller skyddande överkant som hjälper till att avleda vatten och förhindra fuktuppstigande.

I byggnadsunderhåll och restaurering betonas ofta att sokkelkanten ska vara ordentligt skyddad mot väderpåverkan och att eventuella skador på plintens överfärg, fogar eller ytbehandling åtgärdas för att bevara konstruktionens hållbarhet och estetik.