profileringar

Profileringar avser processen att skapa eller använda profiler av individer eller grupper baserat på samlad information för att förutsäga beteende, risker eller preferenser. Begreppet används inom flera områden och kan vara både praktiskt verktyg och teoretiskt ramverk. Profileringar kan grundas på demografisk data, beteenden, psykologiska attribut eller interaktioner, och de kan ske manuellt eller med hjälp av algoritmer.

Användningsområden inkluderar kriminalprofilering inom rättsväsendet, där mönster och teorier används för att förstå risker eller kortsiktiga tendenser; säkerhet och riskbedömning i olika organisationer; marknadsföring och användaranalys där profiler används för riktad kommunikation; samt personalhantering och resursplanering. Metoderna omfattar insamling och sammanställning av data, statistisk analys, psykometriska tester och maskininlärningsmodeller. Syftet är ofta att underlätta beslut, t.ex. vilka personer som bör följas upp eller vilka produkter som är relevanta för en viss kund.

Etik och rättvisa är centrala frågor. Profileringar riskerar att intrång i integritet och att förstärka diskriminering om data eller modeller speglar orättvisa mönster. Lagar och regler, bland annat GDPR i EU, ställer krav på samtycke, ändamålsbegränsning och transparens. Kritik handlar om bias i data, felaktiga antaganden och konsekvenser för de som profilen berör. För att motverka negativa effekter används åtgärder som dataminimering, rättviseauditering, övervakning och tydliga ansvarslinjer.