Sockerlösningar

Sockerlösningar är lösningar där socker, vanligtvis sukros (tablettsocker), är upplöst i ett lösningsmedel, oftast vatten. Sukros är i vardagliga sammanhang det dominerande sockret i sådana lösningar. Andra sockerarter, som glukos (dextros) och fruktos, förekommer också, särskilt i livsmedelsindustrin där olika siraper blandas för att få önskade egenskaper. Sådana lösningar varierar i koncentration från mycket utspädda till mycket tjocka och sirapslika.

Löslighet och koncentration: Sukros är mycket lösligt i vatten och lösligheten ökar med temperatur. Vid rumstemperatur finns mycket koncentrerade lösningar; i livsmedelsindustrin används ofta sirap med hög sockerhalt. En mättad sockerlösning ligger vanligtvis i intervallet cirka 60–80 viktprocent socker. På Brix-skalan motsvarar cirka 80 °Brix ungefär 80 gram socker per 100 gram lösning. Höga sockerhalter ger ökad viskositet och låg vattenaktivitet.

Fysikaliska egenskaper: Sockerlösningar är i huvudsak icke-elektrolyter, vilket innebär att sockret inte dissocierar i vatten. De påverkar vattenaktivitet och andra kolligativa egenskaper; högre sockerhalt sänker vattenaktiviteten och påverkar kokpunkt och fryspunkt. Densitet, refraktivt index och särskilt viskositet ökar med koncentrationen.

Användning och betydelse: Sockerlösningar används brett inom livsmedelsindustrin som sirap, konfektyr och konservering, där hög sockerhalt skyddar mot mikroorganismer genom reducerad vattenaktivitet. De används också i läkemedel, vid fermentering och som näring för mikroorganismer i laboratorier. Naturliga sockerlösningar förekommer i fruktjuicer och söta drycker och påverkar smak, textur och hållbarhet.