Smärtminnen

Smärtminnen (bokstavligen "minnen av smärta") används inom medicin och psykologi för att beskriva hur tidigare smärtupplevelser kan påverka senare smärttillstånd. Begreppet avser inte bara minnet av en händelse i vardaglig bemärkelse, utan också neurobiologiska förändringar i nervsystemet som gör att smärta lättare återuppstår eller kvarstår efter vävnadsskada.

Mekanismerna innefattar perifer och central sensitisering, synaptisk plasticitet och förändrad smärtmodulering i ryggmärg och hjärna. Limbiska strukturer som amygdala och hippocampus bidrar genom att koppla smärta till känsloreglering och kontext, medan långsiktiga förändringar i synapser kan bevara en ökad smärtrespons. Inlärningsprocesser som betingning och minneskonsolidering spelar en viktig roll.

Kliniskt är smärtminnen relevanta för tillstånd som kronisk smärta, fantomsmärta och komplex regionalt smärtsyndrom, där smärtan kvarstår långt efter läkning av kroppsskada. Behandling inriktas ofta multidisciplinärt: fysisk rehabilitering, kognitiv beteendeterapi, smärthantering, läkemedel och vid vissa tillstånd neuromodulation eller spegelterapi. Nyare forskningsinriktningar undersöker störning av maladaptiva smärtminnesprocesser, exempelvis genom påverkan på minneskonsolidering och rekonsolidering.

Begreppet är föremål för aktiv forskning och debatt, och beskriver ett tvärvetenskapligt fält som förenar neurobiologi, psykologi och klinisk smärtvård.