Smärtkaraktär

Smärtkaraktär är den kvalitativa beskrivningen av en patients smärtupplevelse och avser hur smärtan känns. Den fokuserar på smärtans kvalitet, inte bara dess intensitet eller var den sitter. Att kartlägga smärtkaraktären är en viktig del av en multidimensionell smärtbedömning och används tillsammans med lokalisering, duration och provokation för att få en bättre förståelse av orsak och lämplig behandling.

Vanliga beskrivningar av smärtans karaktär inkluderar skarp, brännande eller brinnande, molande, dov, huggande, tryckande, pulserande och strålande eller elande känsla. Neurogen eller neuropatisk smärta beskrivs ofta som brännande eller elektriska stötar, medan nociceptiv smärta ofta upplevs som molande eller skärande. Att fånga smärtans karaktär hjälper klinikern att skilja mellan olika möjliga orsaker och att följa hur smärtan förändras vid behandling.

Bedömningen av smärtkaraktären görs vanligtvis genom samtal med patienten och genom att använda strukturerade frågor. Ett vanligt ramverk är PQRST: provokation/förvärrande eller lindrande faktorer, kvalitet (smärtkaraktär), region eller strålar, intensitet och timing (start, varaktighet och mönster över tid). Smärtan graderas ofta med visuella eller numeriska skalaer, till exempel VAS eller NRS, för att beskriva förändringar i intensitet över tid.

I klinisk dokumentation antecknas smärtkaraktären noggrant, ofta i kombination med rod, intensitet och tidsmönster. Denna information används för att följa behandlingssvar, stödja differentialdiagnostik och förbättra kommunikation mellan vårdgivare och patient.