Slemtransport

Slemtransport är den fysiologiska processen där slem som bildas i luftvägarna transporteras uppåt mot svalget av cilier på luftvägsepitelcellerna. Den mucociliära rörelsen avlägsnar inhalerade partiklar, mikroorganismer och överskott av slem och bidrar till luftvägarnas rena försvar.

Transporten bygger på två sammankopplade lager: ett gel-lager som innehåller muciner (såsom MUC5AC och MUC5B) och ett underliggande periciliärt vätskelager. Cilierna slår i en koordinerad rytm och driver slemmet mot svalget där det sväljs eller upphostas. Denna process kräver fungerande cilier samt adekvat vätskebalans i luftvägarna.

Faktorer som påverkar slemtransporten inkluderar hydrering av luftvägarna, slemviskositet och kvaliteten på epitelvätskan, ciliernas funktion och jontransport. Försämringar kan uppstå vid infektioner, rökning, miljöföroreningar eller åldrande. Särskilda tillstånd som cystisk fibros och primär ciliär dyskinesi (PCD) kan ge upphov till intensivt nedsatt slemtransport och därmed ökad risk för recidiverande infektioner och bronkopulmonala komplikationer.

Bedömning av slemtransport används i klinik och forskning med olika metoder, bland annat saccharintransittest, imaging-tekniker och in vitro studier av epitelceller. Resultaten ger information om ciliernas funktion och luftvägarnas försvar mot infektioner.

Behandling syftar till att förbättra slemtransporten och minskar infektioner. Åtgärder inkluderar ökad luftvägshydrerning, inhalation av hypertonisk saltlösning, mucolytika och luftvägsklareringstekniker som bröstfysioterapi och upphostningstekniker, ibland tillsammans med bronkodilatatorer vid behov.