Skrotmetall

Skrotmetall är metallmaterial som har använts och därefter återvinns för ny användning. Begreppet omfattar både ferrometaller (järn- och stålelegeringar) och icke-ferro metaller (t.ex. aluminium, koppar, mässing, zink, bly och nickel). Skrotmetall kommer från olika källor, såsom rivningsmaterial, fordonsskrot, elektronik och därmed avfall från tillverkning. Ferroskrot kännetecknas av magnetisk separerbarhet och dominerar i mängd, medan icke-ferro ofta kräver ytterligare separationssteg.

Återvinningsprocessen börjar med insamling och sortering efter metalltyp, renhet och användningsområde. Förbehandling inkluderar krossning, skärning och komprimering till balar. Separation görs med magnetisk separation för ferrometaller, virvelströmsseparation för icke-ferro, samt densitets- och optiska metoder. Skrotet transporteras till smältverk där det smälts och renas; stål produceras ofta i elektriska bågugnar (EBF) som använder skrot som huvudsaklig råvara. Andra metaller bearbetas vidare i specialverkstäder.

Användningen av skrotmetall minskar nyutvinning och energiåtgång jämfört med produktion av primära metaller. Skrot som råvara möjliggör snabbare metallkretslopp, reducerade utsläpp och minskat avfall. Marknaden påverkas av globala prisförändringar, kvalitet och tillgång, samt regler kring transport och miljöpåverkan. Farliga ämnen och föroreningar i skrotet kräver särskild hantering och efterbehandling enligt gällande lagstiftning.