Skogstillgångarna

Skogstillgångarna avser de resurser som finns i skogar och som kan utnyttjas eller bevaras över tid. De omfattar trädbestånd och andra skogsråvaror samt icke-träprodukter, biologisk mångfald, kolinlagring och ekosystemtjänster som vattenreglering, jordstabilisering och rekreation. Tillgångarna betraktas ur ett långsiktigt perspektiv där ekonomiska, ekologiska och sociala värden vägs samman.

Ägande och förvaltning varierar. I många fall är skogsmark privatägd, men stat och kommuner innehar även betydande arealer. Förvaltningen regleras av nationell lagstiftning, miljömål och förstärkt ansvarstagande för biologisk mångfald. Svensk skogspolitik betonar hållbart uttag, föryngring och vård av skogarna samt rätt till skötsel.

Ekonomiskt bidrar skogstillgångarna till produktion av virke, massa och träbaserade produkter samt till bioenergiproduktion och byggmaterial. Icke-träprodukter som svamp, bär och friluftsvärden bidrar också till ekonomin. Utöver direkta intäkter uppstår positiva ekosystemtjänster som kolbindning, vatten- och erosionreglering samt turism och friluftsliv.

Hållbar förvaltning betonas genom ekosystembaserad skogsskötsel och internationella certifieringar som FSC och PEFC, vilka syftar till att säkerställa ansvarsfull användning och spårbarhet.

Utmaningar inkluderar klimatförändringar, skadegörare som granbarkborre, samt effekter av ökad storm och torka. Ökade krav på mångfald och landskaps- och markanvändning påverkar balansen mellan avverkning och föryngring. Framtiden kräver anpassning genom en bioekonomisk tillväxt, förbättrad skogsbruksteknik och integrerad klimat- och miljöpolitik.