trädbestånd

Trädbestånd är ett avgränsat område där träden utgör en sammanhängande skogsresurs med liknande egenskaper. Beståndet definieras ofta av artssammansättning, ålderstruktur, densitet och planeringsmål. Trädbestånd används som en grundläggande enhet inom skogsbruket för planering, vårdåtgärder och avverkning, och kan variera mycket i storlek och struktur.

Artssammansättning beskriver vilka trädslag som dominerar och i vilken omfattning. Ålderstruktur visar hur träden är fördelade över olika åldersklasser, till exempel jämnåldersbestånd eller blandade åldrar. Täthet eller stockning anger hur många träd som står per hektar och hur stor mängd volym beståndet kan ge. Produktionspotentialen påverkas av markens produktionsförmåga, klimat och skötselåtgärder. Bestånd kan vara monokultur eller blandbestånd och kan vara jämnålders eller ojämnålders.

Inventering och uppföljning används för att bedöma volym, ålderstruktur, tillväxt och hälsa. Vanliga mått inkluderar volym per hektar, medeldiameter (DBH) och höjdfördelning. Skogsbruket delar in bestånden i kategorier som därmed styr föryngring, gallring och avverkning samt val av mål, exempelvis virkesproduktion, biologisk mångfald eller koldioxidbindning. Planering sker ofta i beståndsvisa planer där varje bestånd får definierade referensvärden.

Trädbestånd är centrala för skogssektorn och ekologin. Förvaltningen syftar till hållbar avkastning och bevarande av biologisk mångfald samt effektiva koldioxidflöden. Klimatförändringar kan ändra sammansättning och tillväxt, vilket kräver anpassning genom diversifiering och anpassade skötselåtgärder.