Skadeståndslagen

Skadeståndslagen är en svensk civilrättslig lag som reglerar när en person eller en juridisk person är skyldig att ersätta skador som någon annan har lidit. Lagen gäller mellan privatpersoner, företag och offentliga aktörer och omfattar skador på person, skador på sak samt ekonomisk förlust som uppkommit till följd av vållande eller uppsåt. Den bildar den allmänna ramen för civilrättsligt ansvar i Sverige.

Huvudregeln i skadeståndslagen är att den som uppsåtligen eller genom vårdslöshet orsakar en skada ska ersätta den skadelidande. Ersättningen avser i första hand den verkliga förlusten, exempelvis medicinska kostnader, inkomstbortfall och utgifter för att återställa egendom, men kan också omfatta vissa immateriella skador. Bedömningen av skadans omfattning och ersättningen sker i varje enskilt fall och kan påverkas av omständigheter som den skadelidandes egen skuld eller andras bidragande vållande.

Lagen innehåller också regler om hur ansvaret kan jämkas eller begränsas. Till exempel kan ersättningen påverkas om båda parter varit delaktiga i skadan eller om särskilda omständigheter talar mot full vårdslöshet. Denna reglering kompletteras ofta av försäkringsavtal och av andra speciallagar vid specifika område som exempelvis trafikskadestånd och produktansvar.

Skadeståndslagen samarbetar med övriga regler i rättsordningen och tillämpas när annan lagstiftning inte reglerar skadan. I praktiken används den ofta i tvister om personskador, sakskador och ekonomiska förluster som uppkommer genom fel eller vårdslöshet.