Sjöframdrift

Sjöframdrift avser de tekniker och system som gör det möjligt för fartyg att röra sig genom havet. Den omfattar hur energi omvandlas till framåtdrift och hur fartygens hastighet och kurs styrs. Sjöframdrift inkluderar både traditionell mekanisk framdrivning och moderna elektriska eller hybrida lösningar.

Historiskt har framdrift utvecklats från segel och åror till ångmaskiner och vidare till förbränningsmotorer. Idag dominerar diesel- och gasturbinmotorer, ofta i kombination med elektriska drivsystem. Diesel-elektrisk framdrivning används vanligen så att elmotorer driver propellrarna via generatorer. För ökad manövrerbarhet används azimuthdrivare eller podddrivning, och vattenjet används på fartyg där traditionella propellrar inte passar.

Drivsystemet består av en primär drivkraft (till exempel dieselmotor, gasturbin eller eldriven motor), energitransmission och ett framdrivningsmedel (propeller eller vattenjet). Modern teknik möjliggör flera konfigurationer, inklusive multipla drivkällor och elektronisk styrning som optimerar effekt och bränsleförbrukning.

Bränslen och energikällor varierar från marina fossila bränslen till LNG, batterier och bränsleceller. Hybridlösningar och försök med helt elektrisk drift blir allt vanligare, särskilt i mindre fartyg och i närskeppning. Kärndrift används i särskilda militära eller isgående fartyg.

Miljö och effektivitet står i fokus genom internationella regler som IMO:s EEDI och SEEMP. Forskning inom sjöframdrift riktar sig mot ökad verkningsgrad, bättre skrov- och propellordesign samt vindassistans och energieffektiv återvinning. Den fortsatta utvecklingen präglas av nya bränslen, batterilagring och digital styrning.