Siktförsämringen

Siktförsämringen är en bred medicinsk term som beskriver en pågående försämring av synen. Den kan bero på olika ögonsjukdomar, neurologiska tillstånd eller systemiska sjukdomar och kan påverka central syn, perifera synfält eller färgseende. Förloppet kan vara långsamt eller snabbt och kan leda till nedsatt förmåga att läsa, känna igen ansikten eller orientera sig i miljön.

Orsakerna till siktförsämring är många. Vanliga orsaker är åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), glaukom, katarakt, diabetisk retinopati och retinitis pigmentosa. Andra orsaker inkluderar optisk neuropati, inflammatoriska ögonsjukdomar samt samband med neurologiska tillstånd som stroke eller multipel skleros. Fysiska och livsstilsfaktorer som ålder, rökning, högt blodtryck och dålig blodsockerkontroll ökar risken.

Symtomen varierar beroende på vilka delar av synsystemet som påverkas. Man kan uppleva försämrad synskärpa, sämre mörkerseende, begränsat synfält, ökad känslighet för bländande ljus, färgförändringar eller svårigheter att läsa små bokstäver samt att känna igen ansikten.

Diagnos av siktförsämringen sker vanligtvis genom en ögonundersökning som inkluderar synskärpa, synfältstest och undersökning av näthinnan. Vid behov används bilddiagnostik som OCT (optisk coherence tomografi), fundusfotografi och angiografi. Vid systemiska eller neurologiska orsaker kan även allmän medicinsk utvärdering och neurologisk utredning vara aktuell.

Behandling beror på den underliggande orsaken. Katarakt kan ofta avlägsnas kirurgiskt, AMD och diabetisk retinopati behandlas med injektioner som anti-VEGF eller laser, medan andra tillstånd kräver olika medicinska eller rehabiliterande åtgärder. Låg synhjälp och synträning samt anpassningar hemma kan förbättra funktionen och livskvaliteten. Förebyggande insatser inkluderar regelbundna ögonundersökningar, blodtrycks- och blodsockerkontroll, rökstopp och skydd av ögonen mot skada. Prognosen varierar med orsaken och tid till diagnos.