Signalmätningar

Signalmätningar innebär att kvantifiera egenskaper hos elektriska eller elektromagnetiska signaler för att bedöma ett systems funktion och prestanda. Signaler kan vara analoga eller digitala och analyseras i tidsdomänen (hur signalen varierar över tid) eller i frekvensdomänen (innehållet i spektrumet).

Vanlig utrustning inkluderar oscilloskop för tidsdomänen, spektrumanalysator för frekvensinnehåll, nätverksanalysatorer för överföringsfunktioner, multimeter för grundläggande storheter samt fas- och impulsanalysverktyg. Mätningar kan utföras med olika metoder, bland annat direktavläsning av vågformsparametrar, sampling och digitalisering, samt beräkningar som FFT för spektrumanalys, RMS-värden och peak-to-peak. Vid oscilloskopmätningar används ofta sladdprob eller differentialprobe för att minimera belastning.

Vanliga kvantiteter inkluderar amplitud (peak, peak-to-peak, RMS), frekvens, fasförskjutning, överföringsfunktion, impedans, brusnivåer, signal-till-brusförhållande (SNR), total harmonisk distorsion (THD) och olika mått på modulering och tidsförlopp (uppgångs- och falltid samt jitter).

Noggrannhet och säkerställande av uppmätta värden kräver kalibrering och spårbarhet, korrekt val av belastning och terminering, samt åtgärder för störningar och jordfel. Laboratorier följer ofta standarder och riktlinjer som anger mätprocedurer, felkällor och rapporteringskrav.

Användningsområden omfattar telekommunikation och RF, ljud- och musikproduktion, fordons- och rymdteknik samt kontrollsystem och kraftelektronik där signalens kvalitet måste säkerställas. Resultat dokumenteras med rapporter som anger utrustning, arbetsförhållanden, kalibreringsstatus och osäkerheter.