Seriekretsar

Seriekretsar är elektriska kretsar där komponenter är kopplade i serie, så att det finns en enda ledande väg mellan strömkällan och belastningen och samma ström passerar genom varje komponent i följd. I en seriekrets är strömmen genom alla komponenter lika stor, medan spänningen över varje komponent varierar och delas upp mellan dem.

Totala motståndet i en seriekrets är summan av de individuella motstånden: R_total = R1 + R2 + … + Rn. Eftersom samma ström flyter igenom allt är strömmen given av I = V_total / R_total. Spänningen över varje komponent är V_i = I · R_i, och effekten i varje komponent är P_i = I^2 R_i eller V_i^2 / R_i. I praktiken innebär detta att starkare resistorer får större spänningsfall.

En viktig egenskap är att om någon komponent öppnas eller bryts i seriekedjan upphör hela kretsen att fungera; strömmen blir noll. Om en komponent kortsluts kan den resulterande minskningen av totalt motstånd öka strömmen i hela kedjan.

Användning och begränsningar: seriekretsar används ofta när man vill ha en enkel koppling och direkt kontroll över strömmen, exempelvis i vissa äldre julgransbelysningar, strömbegränsare och sensorarrangemang där en enda ström går genom alla delar. Fördelar är enkelhet och att strömmen är begränsad av totalen; nackdelar är att en felaktig komponent påverkar hela kedjan och spänningen varierar mellan komponenterna. Jämfört med parallella kretsar kräver serier en konstant ström och lämnar hela kretsen sårbar vid fel.