Sensorkänslighet

Sensorkänslighet är ett mått på hur starkt en sensor svarar på en viss stimulans samt hur små förändringar i ingången som sensorn kan uppfatta. Begreppet används inom flera fält, framför allt inom teknik där det beskriver hur bra en sensor registrerar ett stimuli, och inom människans sensoriska uppfattning där det beskriver hur känslig en person är för olika stimuli. Känsligheten påverkar både upplösning och noggrannhet i mätningar.

I tekniska tillämpningar mäts känslighet ofta som förhållandet mellan ingång och utgång (responsivitet) eller som detektionsgräns. Exempel: en fotodiods responsivitet anges i ampere per watt (A/W), en termistor i mått som Ω/°C. Andra relevanta mått är dynamiskt omfång, brusgolv och mätosäkerhet. Kunskap om sensorkänslighet kräver ofta kalibrering och noggrann modellering.

Faktorer som påverkar sensorkänslighet inkluderar brus, temperatur, bandbredd och avkänningsteknik. Linearitet, hysteresis och sensorens åldring kan också reducera eller förvränga känsligheten. I praktiken står man ofta inför avvägningar mellan hög känslighet och lågt brus eller brett dynamiskt omfång.

Inom människans sensoriska system används termen för att beskriva hur känslig en person är för stimuli, till exempel hur liten skillnad i ljusstyrka eller ljud som uppfattas. Psykologiska studier mäter trösklar för detektion och diskriminering (t.ex. JND). Sensorisk känslighet varierar mellan sinnesmodaliteter och mellan individer och är central inom psykometri och klinik.