Selektiviteten

Selektiviteten är egenskapen hos ett system att föredra en viss process, produkt eller interaktion framför andra under givna villkor. Begreppet används inom flera områden, bland annat kemi, biologi, medicin, analytisk kemi och teknik, där den beskriver hur väl ett ämne, reaktion eller sensor skiljer mellan liknande alternativ.

Inom kemi används olika former av selektivitet för att förklara hur en reaktion eller katalysator föredrar ett specifikt mål. Kemisk selektivitet inkluderar chemoselectivity (föredrar en funktionell grupp), regioselectivity (var på molekylen reaktionen sker) och enantioselectivity (föredrar en av två spegelbildsisomer). Faktorer som påverkar selektiviteten är katalysatorer, temperatur, lösningsmedel, steriska hinder och elektroniska egenskaper hos substanserna. Mätningar innefattar bland annat selektivitetstal, ofta definierat som förhållandet mellan avkastningen av önskat mål och oönskat mål (och i analytiska sammanhang ibland även jämförelser med interfererande ämnen).

Inom medicin och biologi syftar selektivitet ofta på affinitet och aktivitet hos läkemedel eller proteiner mot relevanta mål jämfört med avvikande mål. Högt målselekitivitet minskar biverkningar genom att begränsa interaktioner med oönskade receptorer eller enzymer.

Inom analytik och teknik används begreppet för att beskriva hur väl ett instrument, sensor eller metod särskiljer analyten från liknande ämnen. Selektivitet mäts ofta med kollegiala mått som selektivitetssko eller selektivitetstal och är central för att säkerställa noggrannhet och tillförlitlighet i mätningar.