Rödaoxbalans

Rödaoxbalans är ett begrepp inom biologi och medicin som beskriver balansen mellan oxidativa ämnen och reductiva krafter i en cell eller vävnad. Den speglar cellens redoxstatus, ofta uttryckt som förhållandet mellan reducerade och oxidiserade former av centrala redoxpar som NADH/NAD+, NADPH/NADP+ och GSH/GSSG. Rödaoxbalans är dynamisk och vanligtvis rumsligt avgränsad mellan cytosol, mitokondrier och andra organeller, och den påverkas av metabolism, syretillgång och antioxidantförsvaret.

Metaboliska processer genererar reaktiva syreradikaler (ROS) och reaktiva kväveradikaler (RNS). När produktionen av ROS/RNS överstiger antioxidantförsvaret uppstår oxidativ stress, vilket kan skada lipider, proteiner och DNA och bidra till åldrande samt ett brett spektrum av sjukdomstillstånd.

Rödaoxbalans styr även redoxsignaleringsvägar där reversibel oxidation av cysteinrester i proteiner kan ändra enzymaktiviteter, proteininteraktioner och genuttryck. Viktiga försvarssystem inkluderar enzymfamiljer som superoxiddismutas (SOD), katalas, glutationperoxidas (GPx), samt thioredoxin- och peroxiredoxin-systemen. Transkriptionsfaktorer som Nrf2 reagerar på förändringar i redoxstatus och reglerar uttrycket av antioxidantförsvar.

Forskning och klinisk relevans: Rödaoxbalans mäts genom att bedöma förhållanden som GSH/GSSG, NAD+/NADH och NADP+/NADPH, samt genom redoxsensorer som roGFP i forskningssammanhang. Dysbalans i rödaoxstatus har kopplats till åldringsprocesser och sjukdomar som cancer, neurodegenerativa tillstånd och hjärt-kärlsjukdomar. Sammanfattningsvis ses rödaoxbalansen både som ett mått på cellskador och som ett reglerat kommunikationssystem som påverkar cellulära beslut.