Rättskraftig

Rättskraftig är ett adjektiv som används inom svensk rätt för att beskriva beslut, domar eller andra rättsliga åtgärder som har uppnått rättskraft och därmed blivit bindande för parterna. Begreppet härrör från rättskraft, den rättsliga effekten av ett avgörande som inte längre kan överklagas genom ordinarie förfarande.

Rättskraft uppstår normalt när tidsfristen för överklagande har löpt ut utan att någon överklagan lämnats in, eller när alla överklaganden är färdigprövade. I vissa fall kan ett beslut också tydligt anges som rättskraftigt. När beslutet vunnit rättskraft kan det i allmänhet verkställas och få konsekvenser i senare mål.

Rättskraften innebär att beslutet är avgörande mellan parterna och att samma sak inte får prövas igen i ordinarie processer mellan dem. Detta stärker rättssäkerheten och ger slutlighet i tvister. Enligt svensk rätt fungerar rättskraft som grundläggande bindande effekt som beskyddar parters rättsliga ställning efter att beslutet blivit giltigt.

Det finns undantag där rättskraften kan ifrågasättas eller där särskilda vägar öppnas för ny prövning, till exempel genom resning eller annan lagstadgad återprövning. Sådana möjligheter är dock begränsade och regleras av specifik lagstiftning och rättspraxis. Generellt uppfattas rättskraft som sammanflätad med laga kraft, även om praktiska uttryck ofta skiljer sig något åt i olika sammanhang.

Rättskraftig används även i administrativa sammanhang, där myndighetsbeslut får samma bindande verkan när de vunnit laga kraft. Begreppet är vanligt förekommande i rättsliga texter och i myndigheters kommunikation om beslut och verkställighet.