Rättskraft

Rättskraft är ett rättsligt begrepp som beskriver den bindande och slutgiltiga verkan ett beslut får när det vunnit laga kraft. Begreppet används framför allt i samband med domar och vissa myndighetsbeslut. När ett beslut har rättskraft är parterna i tvisten i princip bundna av beslutet och tvisten får normalt inte prövas igen i en ny rättegång i samma sak.

Laga kraft uppnås vanligtvis när tiden för överklagande har gått ut eller när överklagandet inte längre är möjligt att använda. I praktiken innebär detta att beslutet får ett skydd mot ändringar genom senare förfaranden och att rättigheterna och skyldigheterna som beslutet fastställer blir giltiga i framtida sammanhang.

Rättskraftens syfte är att främja rättssäkerhet och rättsordning genom att ge förutsägbarhet och undvika oavbruten ny prövning av samma tvist. Den bidrar till stabilitet i rättsordningen och begränsar risker för motsägelsefulla eller onödiga domslut.

Begränsningar och undantag finns vanligtvis i form av särskilda rättsmedel som tillåter ny prövning i vissa extraordinära situationer, till exempel om nya omständigheter uppkommer eller om det finns allvarliga fel i processen. Sådana undantag syftar till att balansera den slutgiltiga effekten av rättskraft med behovet av rättvisa när nya förutsättningar uppstår.