Rälsbredd

Rälsbredd, även kallad spårvidd, är avståndet mellan de två rälernas innerkanter på ett spår. Den mäts i millimeter och avgör vilken typ av fordon som kan användas och hur stabilt och säkert trafiken kan gå i högre hastigheter. Spårvidden påverkar också kostnaderna för infrastruktur och skapar ofta behov av särskild rullande materiell vid gränser mellan nät med olika bredd.

Den mest spridda rälsbredden är standardspåret på 1 435 mm (4 fot 8 1/2 tum). Andra vanliga mått inkluderar metre-spår (1000 mm); Cape-spår (1 067 mm); irländskt bredspår (1 600 mm); Iberiskt bredspår (1 668 mm); ryskt bredspår (1 520 mm) och indiskt bredspår (1 676 mm); finskt bredspår (1 524 mm). Det finns även många regionala varianter mindre än eller större än dessa. Vid gränser där nätverk med olika spårvidd möts krävs anpassningar som övergångspår, växellänkar eller apparater för gauge-change.

Historia: På 1800-talet uppstod olika spårvidder i olika länder av tekniska och kommersiella skäl. Stephenson-gage, cirka 1 435 mm, blev snart standard i många delar av världen. Efter hand har internationell handel och gränsöverskridande tågtrafik drivit standardisering, samtidigt som vissa regioner behållit bredare eller smalare nät. Tekniker har utvecklat lösningar som växelspår och gauge-changing rullande material för att möjliggöra färd över olika bredder.

Nutida läge: Globalt dominerar standardspåret i nyetableringar och snabbtrafik, medan bredspår och metre-spår finns kvar i regionala nätverk och historiska järnvägar. Valet av rälsbredd påverkar byggkostnader, rullande material och möjligheten till interoperation mellan länder.