Spårvidden

Spårvidden, eller rälsavståndet, är avståndet mellan insidan av de två parallella rälsarna i ett järnvägsnät. Den mäts i millimeter och avgör vilka vagnar och lok som kan köra på banan samt hur banan kan kopplas samman med andra banor. Eftersom spårvidden varierar mellan länder och regioner kan tåg behöva byta bana eller utrustas med utrustning när färden passerar över gränserna; det kallas brytspårvidd (break of gauge).

De vanligaste värdena är standardspårvidden 1435 mm. Andra vanliga typer är bredspår omkring 1520–1524 mm, meter-spår 1000 mm och Cape-spår 1067 mm. Mindre eller smalare spårvidder används främst på industrispår, i bergs- och gruvområden samt i vissa spårvägssystem.

Globala variationer: standardspårvidd dominerar i Europa, Amerika och stora delar av Asien. Andra regioner använder olika spårvidder, såsom 1520 mm i delar av forna Sovjetunionen, 1000 mm i flera afrikanska och asiatiska länder och 1067 mm i Cape-gauge-regioner. I Norden används normalt standardspårvidd, även om äldre eller specialiserade banor ibland har annorlunda mått.

Historiskt har skillnader i spårvidd uppstått av tekniska och politiska skäl. Ett klassiskt exempel är Storbritanniens historiska bredspår som successivt ersattes av standardspår. För att hantera olika spårvidder används bland annat transshipment, bogies med variabel spårvidd eller helt nya vagnar anpassade till olika gauge.

Spårvidden påverkar designen av räls, vagnar och spårinfrastruktur och är därmed en central fråga i järnvägsfrågor och internationell trafik.