Räddningstjänsten

Räddningstjänsten är den del av samhällets krisberedskap som ansvarar för brandbekämpning, räddning och hantering av olyckor. I Sverige är räddningstjänsten främst organiserad på kommunal nivå, med stöd och vägledning från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Förutom brandbekämpning omfattar arbetet ofta räddningsinsatser vid trafikolyckor, vatten- och kemikalieräddning samt tekniska räddningar.

Organisationen består huvudsakligen av kommunala brandkårer som bemannar stationer runt om i landet. Vissa kommuner har heltidsanställda, andra använder deltidsbrandmän eller frivilliga. I större delar av landet finns samordnade regionala räddningstjänster eller interkommunala bolag. MSB utfärdar nationella föreskrifter, utbildning och övningar samt stödjer kommunerna i risk- och krisberedskap.

Verksamheten omfattar förebyggande arbete såsom tillsyn av brandfarliga verksamheter, utbildning i brandsäkerhet och information till allmänheten. Vid behov ingriper räddningstjänsten med släckning av bränder, räddning ur byggnader eller fordon, vatten- och isräddning samt tekniska räddningar vid till exempel kemikalieolyckor eller ras. Resurserna består av brandbilar, räddningsfordon, stegbilar och utrustning för rökdykning, andningsskydd samt specialutrustning för vatten- och tekniska räddningar.

Insatsen koordineras ofta lokalt av en larmcentral och vid behov i samarbete med polis, ambulans och andra myndigheter. På regional och nationell nivå följer räddningstjänsten gemensamma planer och övningar. Finansieringen sker främst genom kommunens budget med statligt stöd i vissa program.

Räddningstjänsten är en del av Sveriges samhällsskydd och beredskap. För allmänheten är nödnumret 112 det primära sättet att larma. Räddningstjänsten lämnar också råd om brandsäkerhet och livsskydd genom informationstjänster och lokala vägledningar.