Ribonukleotidformer

Ribonukleotidformer är molekyler som består av ribos, en fosfatgrupp och en av de fyra nitrogenbaserna adenine (A), cytosin (C), guanin (G) eller uracil (U). I RNA används uracil istället för thymine. De förekommer i celler i olika fosforyleringsstadier: monofosfater (NMP), difosfater (NDP) och trifosfater (NTP). Den mest kända rollen är som byggstenar i RNA; ribonukleoitderna i form av rNTPs som ATP, CTP, GTP och UTP fungerar som substrat vid RNA-syntes och som energibärare och signalmolekyler i olika biokemiska processer.

Ribonukleotider finns i olika funktionella roller. Som fria nukleotider används de i metabolismens energihantering (till exempel ATP som energibärare) och i biosyntetiska processer. De används också direkt vid uppbyggnaden av RNA-kedjan under transkription av RNA.

Ribonukleotidernas metabolism regleras av de novo- och salvagevägarna, samt av enzymer som katalyserar fosforyleringar mellan NMP, NDP och NTP. Ribonukleotidreduktas omvandlar ribonukleotider till deoxyribonukleotider för DNA-syntes. Skillnaden mellan ribonukleotider och deoxyribonukleotider är närvaron av en hydroxylgrupp på 2'-kolatomen i ribosocker (ribos), vilket gör dem specifika för RNA snarare än DNA.

Ribonukleotidformerna är centrala i cellers biokemi och biologi och speglar både syntetiska byggstenar och energihantering, samt deras olika roller i DNA- och RNA-syntes och cellulär kommunikation.