Resistensutvikling

Resistensutveckling är processen där organismer som utsätts för en behandling eller kontrollmetod gradvis får egenskaper som gör behandlingen mindre effektiv eller helt ineffektiv. Fenomenet uppstår genom naturlig selektion under pågående exponering, i kombination med mutationer och, hos mikroorganismer, horisontell genöverföring. Resistens kan förekomma inom medicin, jordbruk och miljö.

Vanliga mekanismer inkluderar förändrade läkemedelsmål som gör behandlingen mindre effektiv, minskat upptag av läkemedel, eller enzymatisk nedbrytning och inaktivering av ämnen (till exempel beta-laktamas). Ökad avpumpning av läkemedel ur cellen (efflux) är också vanligt. I mikroorganismer sprids resistensgener ofta via plasmider och andra mobilfaktorer, vilket underlättar spridning mellan arter och generationer.

Inom medicin syns resistens hos bakterier som MRSA och ESBL-producerande E. coli, samt andra multidrogrefrånstycken. Antivirala resistensmekanismer förekommer hos vissa virus, och svampresistens rapporteras även. Inom jordbruket utvecklas ogräsresistens mot herbicider och insektsresistens hos skadedjur, vilket påverkar avkastning och bekämpningsstrategier.

Drivkrafter inkluderar överanvändning och missbruk av antibiotika, otillräcklig följsamhet till behandlingsregimer, samt omfattande användning av bekämpningsmedel i jordbruket. Global handel och resor underlättar spridning av resistenta organismer, samtidigt som miljöföroreningar kan selektera mot känsliga typer.

Åtgärder fokuserar på ansvarsfull användning av läkemedel, övervakning och surveillance, god infektionkontroll samt vaccinationsinsatser. Inom jordbruket används integrerad bekämpning, rotation av medel och utveckling av nya behandlingar och alternativa metoder, inkluderande forskning i fage-terapi och biologiska strategier.