Reproducerbarhet

Reproducerbarhet är förmågan att återskapa resultat i en studie genom att använda samma data och samma analysmetoder som använts i originalstudien. Om studien är reproducerbar kan en oberoende forskare följa angivna steg och få samma resultat, inklusive samma nyckelvärden och slutsatser.

I svenska sammanhang används ofta begreppen reproducerbarhet och replikerbarhet i samband med verifierbarhet. Reproducerbarhet innebär oftast att resultaten kan återskapas med samma dataset och kod, medan replikerbarhet avser att uppnå liknande resultat med nya data och oberoende metoder. Användningen av dessa begrepp varierar mellan disciplin och kontext, men båda syftar till att stärka tillförlitligheten i forskning genom möjlighet till verifiering.

Faktorer som främjar reproducerbarhet inkluderar noggrant dokumenterade metoder, tillgång till rådata och källkod, versionshantering av kod och data, samt dokumentation av beräkningsmiljöer och beroenden. Att publicera data och kod under öppna licenser, använda tydliga metadata och ange exakta versioner av programvara och bibliotek bidrar också till öppenhet och möjligheten att återskapa studiens resultat.

Utmaningar och begränsningar innefattar hantering av privat eller känslig data, komplexa arbetsflöden och stora datasätt, användning av proprietär programvara samt icke-deterministiska processer. Kostnader, tidsaspekter och etiska eller rättsliga hänsyn kan vidare hindra fullständig reproducerbarhet i praktiken.

Åtgärder som främjar reproducerbarhet inkluderar främjande av öppen vetenskap, preregistrering av studier och analyser, samt användning av containerisering och virtualisering för att återskapa beräkningsmiljöer. Universitet, tidskriftsutgivare och forskningsfinansiärer spelar en nyckelroll i att uppmuntra delning av data och kod samt tydlig dokumentation.