Reläbaserade

Reläbaserade system avser lösningar som använder elektromekaniska reläer som styr- eller kopplingskomponenter i en elektrisk krets. Reläer ger galvanisk isolation mellan styrkretsen och den krets de kontrollerar, vilket gör dem lämpliga för att hantera högre spänningar eller strömmar som styrs från en lågspänningssignal.

En typisk relä består av en elektromagnetisk spole, en armatur och kontakter. När spolen tillförs elektrisk ström dras armenaturen mot spolen och ändrar tillståndet hos kontakterna, vilket antingen sluter eller bryter kretsen. Kontakterna finns i olika konfigurationer, t.ex. SPST, SPDT och DPDT.

Jämfört med solid-state-reläer erbjuder reläer galvanisk isolation, möjligheten att hantera högre ström och spänningar, samt att de kan drivas direkt från logiska nivåer. De är också robusta i många miljöer och ofta billigare i små serier. Nackdelarna inkluderar mekaniskt slitage på kontakter, gnistbildning vid brytning och kontaktbounce, samt att de är långsammare än moderna solid-state-reläer och kräver mer utrymme och kylning i högbelastade applikationer.

Användningsområden inkluderar industriell styrning och PLC-utgångar, automationssystem, belysnings- och HVAC-styrningar samt fordonsapplikationer där isolering och högströmskontroll krävs. Vid val av relä beaktas spoleffektivitet och spänningsområde, belastningens storlek, kontaktmaterial (t.ex. AgNi, AgCdO), antal poler, samt reläens mekaniska livslängd och elektriska livslängd.