Reflektionsmodellerna

Reflektionsmodellerna är strukturerade ramverk som används för att organisera och vägleda reflektion över yrkeserfarenheter. Genom att följa ett tydligt upplägg hjälper de individer att beskriva vad som hände, identifiera känslor och antaganden, analysera orsaker och konsekvenser samt formulera lärdomar och konkreta handlingsplaner. De används främst inom utbildning, vård, socialt arbete och andra yrkesområden där reflekterande praktik uppmuntras.

Blant de mest använda modellerna märks Gibbs’ reflekterande cykel (beskrivning, känslor, utvärdering, analys, slutsats och handlingsplan), Kolbs erfarenhetsbaserade inlärningscykel (konkret erfarenhet, reflektion, abstrakt begreppsliggörande och aktivt försök), Schöns begrepp om reflektion i handling och reflektion i efterhand, samt Driscolls trestegsmodell What? So what? Now what? och Rolfe et al.’s förenklade variant som också använder tre frågor.

Användningen är vanlig i lärarutbildning, vårdsektorn, socialt arbete och i professionell utveckling. Reflektion kan ske individuellt i loggböcker eller dagböcker, eller i grupp genom handledning, debriefing och samtal i reflective practice-sammanhang. Modellerna används ofta som stöd för att strukturera samtal, skriva reflektionsjournaler och vid bedömning av lärande i praktiska utbildningar.

Kritik och begränsningar inkluderar risken att reflektionen blir mekanisk eller ytliga om modellerna används på ett förenklat sätt. Kontextuella och maktrelaterade faktorer kan påverka vad som uppmärksammas, och kvaliteten på reflektionen beror på användarens färdigheter samt stöd från handledare eller lärare. Reflektionsmodellerna är främst verktyg, inte universella lösningar.