Rasteriseringstekniker

Rasteriseringstekniker är metoder som används inom datorgrafik för att omvandla geometriska primitiva som linjer, trianglar och polygoner till pixlar på en skärm. Denna process kallas rasterisering och är grundläggande för att kunna visa tredimensionella objekt i en tvådimensionell bild.

En vanlig teknik är linjerasterisering, där algoritmer som Bresenhams algoritm bestämmer vilka pixlar som bäst representerar en given linje. För trianglar används ofta barycentriska koordinater eller kantlinje-baserade metoder för att identifiera pixlar som ligger inom triangelns gränser.

Polygonrasterisering är en mer generell term som kan innefatta olika strategier för att fylla i ytan av komplexa polygoner. Detta kan involvera skanninglinjer som stegvis identifierar och fyller pixlar som korsar polygonens kanter.

Vidareutvecklade rasteriseringstekniker hanterar även mer komplexa egenskaper som färger, texturer och ljuseffekter. Dessa tekniker integrerar ofta information från vertex-attribut, som färg och koordinater, och interpolerar dem över ytan av polygonen för att skapa en realistisk bild. Skuggningstekniker som Phong-skuggning och Gouraud-skuggning är exempel på hur rasterisering kombineras med ljusmodeller.

Effektiviteten hos rasteriseringstekniker är avgörande för prestandan hos grafiska applikationer, särskilt i realtidssystem som spel och interaktiva simuleringar. Moderna grafikkort är optimerade för att utföra dessa beräkningar extremt snabbt genom parallellbearbetning.