RFIDteknologi

RFIDteknologi (radiofrekvensidentifiering) är en automatiserad identifierings- och databehandlingsmetod som används för att märka och läsa av objekt utan direkt synkontakt. Systemet består av taggar som innehåller en chip och en antenn, läsare som sänder energifält och läser av informationen, samt programvara som hanterar data och integrationen med företagens system.

Taggar kan vara passiva, som drivs av energin från läsaren, eller aktiva och har egen ström. De används i olika frekvensband: lågfrekvens (cirka 125–134 kHz), högfrekvens (13,56 MHz), ultrahög frekvens (860–960 MHz) och mikrovågsband (2,4/5,8 GHz). Olika standarder reglerar kommunikation, t.ex. ISO/IEC 14443 och 15693 för kontaktlösa kort, ISO/IEC 18000-2/3/6 och EPCglobal Gen2 som ofta används i logistiska tillämpningar.

Användningsområden: försörjningskedjor, lagerstyrning, logistik, varuhandel, accesskontroll, bibliotek, djuridentifiering och transit. Fördelar inkluderar snabb avläsning, simultan läsning av många enheter, minskad manuell hantering och bättre spårbarhet. Begränsningar inkluderar inverkningar av metall och vävda material, läsavstånd kontra taggar och kostnader, samt krav på säkerhet och integritet.

Säkerhet och integritet: RFID kan vara sårbar för avlyssning, skimming och kloning, och ofta behövs kryptering eller åtgärder för att skydda personuppgifter. Privatlivshänsyn har lett till policyer och tekniska lösningar som pseudonymer eller lokala läsningsbegränsningar. Branschstandarder främjar interoperabilitet och konkurrens.

Historik och framtid: RFID-teknik har utvecklats sedan mitten av 1900-talet och nådde bredare industriell användning under 1990- och 2000-talen genom standardisering och kostnadssänkningar. Framtida utveckling fokuserar på säkrare kommunikation, bättre energihantering för passiva taggar, och integrering med IoT och blockkedjeteknik för spårbarhet och försörjningskedjetransparens.