REMsömnbeteenden

REMsömnbeteenden, även kända som REM-sömnparalys eller REM-sömnrelaterade rörelser, är tillfälliga tillstånd som uppstår under REM-sömnfasen, den fas där de flesta drömmar sker. Under normala omständigheter är kroppen i en temporär lammelse under denna fas för att förhindra att vi agerar ut våra drömmar. Vid REM-sömnbeteenden saknas denna lammelse, vilket kan leda till att individen omedvetet utför rörelser eller röstar, eller i vissa fall upplever en känsla av att vara fångad i drömmen.

Symtomen på REM-sömnbeteenden inkluderar plötsliga rörelser eller röster under sömnen, som kan vara aggressiva eller förvirrade, och ibland åtföljs av skrik eller skrikande. Dessa beteenden kan vara skrämmande för omgivningen och ibland för den som lider av tillståndet, särskilt om de vaknar mitt i en dröm och känner sig fångade eller rädda. Andra vanliga symptom är att vakna med muskelsmärtor eller att ha svårt att komma tillbaka till sömnen efter att ha vaknat.

Orsaken till REM-sömnbeteenden är inte helt klarlagd, men det anses ofta vara en kombination av genetiska och miljöfaktorer. Tillståndet kan vara ärftligt och är mer vanligt hos män än hos kvinnor. Det kan också vara förknippat med andra neurologiska tillstånd, såsom Parkinsons sjukdom eller multipel skleros, eller med vissa mediciner, som antidepressiva läkemedel.

Diagnosen ställs oftast genom en sömnstudie (polysomnografi) där patientens sömn och rörelser övervakas. Behandlingen kan innefatta att undvika vissa mediciner, sömnhygienråd och i vissa fall läkemedel som kan förbättra sömnkvaliteten. I svårare fall kan behandling med klonazin eller andra läkemedel övervägas. Prognosen är generellt god, och många patienter upplever en förbättring med rätt behandling.