Pseudorangemätningar

Pseudorange-mätningar, eller pseudorangeobservationer, är en typ av GNSS-observation som används för att uppskatta avståndet mellan en satellit och en mottagare. Mätningen baseras på tidens gång som signalen färdas från satelliten till mottagaren och konverteras till ett avstånd i meter genom att multiplicera tidsfel med ljusets hastighet. Pseudorange fångar det geometriska avståndet plus klockbiaser och andra fördröjningar, snarare än en exakt geometrisk sträcka.

Mätningsmodellen används för varje satellit: P_i = ρ_i + c·(Δt_r − Δt_s) + d_iono + d_trop + ε_i, där ρ_i är den geometriska sträckan, Δt_r mottagarens klockfel, Δt_s satellitens klockfel, d_iono och d_trop är jonosfäriska respektive troposfäriska fördröjningar och ε_i är fel och multipath. I praktiken korrigeras satellitens klockfel med hjälp av sänd ephemerisdata, och jonosfäriska fördröjningar reduceras med dualfrekvensmätningar eller modeller; troposfärens påverkan modelleras också.

Användningen av pseudorange innebär att ett antal observationer från flera satelliter används för att uppskatta mottagarens position och dess klockoffset. För en fullständig lösning krävs minst fyra satelliter (tre för rumslig position och en för tidsoffset). Pseudorange ger en snabb och robust lösning men är ungefärlig i jämförelse med carrier-fas-mätningar, som når högre precision men kräver lösning av ambiguöser.

Noggrannheten påverkas av multipath, mottagarens och satellitens bias, atmosfäriska störningar, relativistiska effekter och klock- och positionsfel hos utrustningen. Typisk pseudorange-precision landar ofta i meternivå under goda förhållanden.