Prospektiteoria

Prospektteori är en beteendeekonomisk teori som beskriver hur människor bedömer riskfyllda utfall när de väljer mellan alternativ med olika chanser till vinster och förluster. Den föreslogs av Daniel Kahneman och Amos Tversky 1979 och har varit inflytelserik inom forskning om beslut under osäkerhet.

Grunden i prospektteori är att beslut inte bara bygger på absoluta utfall utan på förändringar relativt en referenspunkt. Värdefunktionen är definierad över vinster och förluster i förhållande till denna referenspunkten och är asymmetrisk: den är relativt flackare för större vinster än för lika stora förluster, vilket återspeglar förlustaversion. Förluster upplevs starkare än motsvarande vinster, och känslighetens avtagande är snabbare nära referenspunkten.

Sannolikhetsviktning är en annan central komponent: människor viktar sannolikheter icke-linjärt och tenderar att övervärdera små sannolikheter samtidigt som stora sannolikheter undervärderas. Detta kan leda till val som skiljer sig markant från vad som skulle följa av strikt nyttoprinciper.

Framingseffekter är vanliga i praktiken: hur ett alternativ presenteras kan påverka valet, med generell riskaversitet för vinster och riskbenägenhet vid förluster. Utvecklingen kumulativ prospektteori (CPT) från början av 1990-talet justerar viktningen av sannolikheter och betonar kumulativ information i beslut.

Användningar och kritik: teorin används för att förklara beteenden inom ekonomi, finans, försäkringsmarknader och konsumentbeteende, samt fenomen som endowment-effekten. Kritiker pekar på osäkerhet kring referenspunkter och variabiliteten i empiriska resultat.