Primärläkning

Primärläkning, eller primär intention, är en läkningsprocess som uppstår när ett sår är rent och vävnadsskadan liten så att sårytan kan förenas. Sår som läker primärt uppnår vanligtvis snabbare läkning och mindre ärr än vid sekundär läkning och används vid kirurgiska snitt samt vid små, rena skärsår där kanterna kan sys eller limmas samman.

Kriterierna är renhet, minimal vävnadspåverkan, god blodförsörjning och avsaknad av infektion. När kanterna kan förenas minskar risken för infektion och läkningsperioden blir kortare.

Läkningsprocessen startar med hemostas och en lätt inflammatorisk fas. Därefter följer en proliferationsfas där kantepitel bildas över såroten och såret sluts med lite granulationsvävnad. Under remodelleringen omvandlas kollagen från typ III till typ I, och ärrbildningen minskar. Läkningen sker oftast inom dagar till några veckor; full styrka uppnås senare under månader.

Komplikationer inkluderar dehiscens, infektioner och nekros. Riskfaktorer är ålder, dålig näring, diabetes, rökning, dålig blodförsörjning eller infektion i området. God sårvård och korrekt suturteknik minskar riskerna.

Jämfört med sekundärläkning lämnas såret inte öppet utan sluts primärt; sekundärläkning innebär läkning genom granulationsvävnad, kontraktion och epithelialisering, ofta med större ärr och längre läketid. Tertiärläkning används vid kontaminerade eller riskfyllda sår där såret temporärt öppnas och senare sluts.

Användningsområden: kirurgiska snitt, rena skärsår där kanterna kan återställas.