Primärkretserna

Primärkretserna är den del av en transformator som ansluts till ingångskällan och består normalt av primärvindningen lindad runt en magnetisk kärna. Deras uppgift är att skapa ett växlande magnetfält i kärnan så att energi kan överföras till sekundärkretserna genom elektromagnetisk induktion.

Primärkretserna består av en eller flera lindningar, isolering och en kärna av laminerat järn eller ferrit beroende på frekvens och applikation. Vid låga frekvenser (t.ex. 50–60 Hz) används laminerade järnkärnor för att reducera eddy current-förluster, medan högfrekventa tillämpningar ofta använder ferritkärnor. Isoleringen mellan lindningarna och kärnan uppfyller krav på spänningsisolering och säkerhet.

Elektriskt definieras primärkretserna bland annat av magnetiseringsinduktansen Lm och läckinduktans Lleak. Omvandlingsförhållandet mellan primär- och sekundärvindningarna (Np/Ns) avgör hur ingångsspänningen transformeras till sekundärspänning under belastning. Vid belastning ökar strömmen i primärkretsen och energi överförs till sekundären.

Användningar innefattar nätaggregat, kraftförsörjning och isolationskrav i elektriska system. Transformatorer kan vara isolerade eller autotransformatorer, samt högfrekventa switchande typer. Designen fokuserar på att minimera förluster, kontrollera temperatur och uppfylla säkerhetskrav.

Säkerhet och standarder: primärkretserna ska uppfylla isolations- och säkerhetskrav enligt internationella standarder (t.ex. IEC). Tillsyn omfattar kontroll av isolationsmotstånd, lindningens motstånd, temperatur och kärnans struktur.