Primärtumörer

Primärtumörer är den ursprungliga tumörbildningen som uppstår i en vävnad eller organ till följd av okontrollerad celldelning. De definieras ofta utifrån sin plats och jämförs med sekundära tumörer (metastaser), som har bildats till följd av spridning från en annan tumör i kroppen. Typerna av primärtumörer beror på cellens ursprung; de vanligaste grupperna är carcinom (epitelvävnad), sarkom (mesenkymalt ursprung) samt melanom (pigmentceller). I hematologiska maligniteter, såsom leukemier, bildas tumörceller i blod eller benmärg och klassificeras oftare som blodbildande sjukdomar än som solid primärtumör.

Diagnostik av primärtumörer kombinerar klinisk bedömning med bilddiagnostik och patologisk undersökning. Vanliga bilderystecken får man via datortomografi (DT), magnetisk resonanstomografi (MRT) eller ultraljud, följt av biopsi för histopatologisk analys. Molekylärprofilering används allt oftare för att fastställa tumörens ursprung, prognostiska faktorer och potentiella måltavlor för behandling. Staging och grading bedömer tumörens utbredning och hur aggressiv den är, vilket hjälper till i valet av behandling.

Behandling av primärtumörer syftar till att avlägsna eller kontrollera tumören samt att minska risken för återfall. Kirurgisk resektion är ofta förstahandsvalet där det är möjligt. Adjuvant behandling som strålning, kemoterapi, målbaserad terapi eller immunterapi används beroende på tumörtyp, stadium och patientens övriga hälsa. För vissa tumörer kan neoadjuvant behandling ske före kirurgi för att underlätta borttagande eller förbättra resultatet.

Prognos för primärtumörer varierar betydligt mellan olika typer och stadier. Tidig upptäckt och fullständig behandling är vanligtvis kopplade till bättre utfall, medan avancerade eller höggradiga tumörer kräver mer omfattande uppföljning och behandling. Uppföljning övervakar återfall och hanterar långtidsbiverkningar av behandlingar.