Polyolefinbaserade

Polyolefinbaserade material är en bred grupp termoplaster som härstammar från olefiner, framför allt etylen och propen. Denna grupp omfattar polyeten (PE) och polypropen (PP), inklusive olika strukturer som låg densitet PE (LDPE), hög densitet PE (HDPE) och linjär låg densitet PE (LLDPE), samt isotaktiskt PP och dess variationer. Dessa polymerer kännetecknas av god kemisk resistens, låg vattenabsorptionsförmåga och bra elektrisk isolering, samtidigt som de ofta är kostnadseffektiva och lätta att bearbeta.

Egenskaperna hos polyolefinbaserade material varierar med polymerstruktur och branching. PE-typerna ger bra duktilitet och styvhet i HDPE, medan LDPE och LLDPE är mer anpassade för flexibla filmer och förpackningar. PP har högre smältpunkt, bättre motstånd mot fett och temperaturer samt god kemisk stabilitet. Olika copolymerer och modifieringar kan justera krympning, slaghållfasthet och värmebeständighet.

Tillverkning sker huvudsakligen genom polymerisation av etylen eller propen i närvaro av Ziegler-Natta eller metallocen-katalysatorer, med gasfas-, slurry- eller lösningspolymerisering som processer. Industrin använder dessa material i olika produkter och förpackningar, rör, byggkomponenter, bilindustriprodukter och textilier (särskilt polypropenfiber).

Hållbarhet och återvinning: polyolefinbaserade material är i stort sett återvinningsbara genom mekanisk återvinning och energiåtervinning, men de saknar biologisk nedbrytbarhet. Utmaningar inkluderar kontaminering, blandningar och design för återvinning, där renhet och standardisering är viktiga faktorer för effektiv återvinning.