Pharmacogenetiska

Pharmacogenetiska studier undersöker hur genetisk variation påverkar en persons respons på läkemedel. Genom att förstå hur generna påverkar läkemedelsmetabolism, effekt och risk för biverkningar kan behandlingarna anpassas för att öka nytta och minska skada. Begreppet ingår i fältet pharmacogenomics och är en viktig komponent i strävan efter personanpassad medicin.

Genetiska skillnader kan påverka både farmakokinetik (hur kroppen hanterar ett läkemedel) och farmakodynamik (hur läkemedlet påverkar kroppen). Vanliga mekanismer inkluderar variationer i läkemedelsmetaboliserande enzymer, särskilt CYP450-familjen (till exempel CYP2D6, CYP2C9), samt variationer i läkemedelsmål och transportproteiner. Sådana skillnader kan leda till att vissa patienter får högre eller lägre plasmanivåer, eller att effekt eller risk för biverkningar ändras.

Praktisk användning innefattar genetiska tester som kan vägleda dosering eller läkemedelsval. Rekommendationer finns från internationella arbetsgrupper som CPIC och DPWG. Exempel på tillämpningar är warfarindosering anpassad efter VKORC1 och CYP2C9 samt hantering av opioider och vissa antiinflammatoriska läkemedel. Andra kända samband är HLA-alleler kopplade till risk för allvarliga hudreaktioner med vissa antiepileptika och allvarlig immunreaktion vid allopurinol eller abacavir.

Begränsningar inkluderar varierande evidens för olika läkemedel, miljöfaktorer och polygena bidrag som inte reduceras till ett enskilt geni. Kostnader, teststrategier och dataskydd är viktiga överväganden. Framtiden för farmakogenetik består i bredare implementering i kliniska rutiner, integrerade journalsystem och fortsatt forskning som syftar till säkrare, mer effektiva behandlingar.