Petriskålar

Petriskålar är små, platta cylindriska behållare med lock som används inom mikrobiologi och relaterade fält för att odla mikroorganismer. De är vanligtvis tillverkade av glas eller plast (oftast polystyren) och utformas så att innehållet kan hållas i kontakt med ett näringsmedium medan locket minimerar kontaminering och avdunstning. I de flesta laboratorier används petriskålar för odling av bakterier, svampar, alger och ibland celler, samt för observation av koloniernas morfologi och tillväxtmönster.

Design och varianter: Petriskålar består av en rund skål med en genomskinlig botten och ett löst eller passande lock som kan ligga lätt ovanpå. Diametern varierar vanligtvis från cirka 30 till 90 millimeter, och höjden är bara några millimeter till några få centimeter. Materialvalet påverkar hållbarhet och sterilisering: glaspetriskålar kan återanvändas efter sterilisering, medan moderna laboratorium ofta använder engångsplast där midler som fullständigt sterila förpackningar tillhandahålls.

Historik: Petriskålar uppfanns av Julius Richard Petri omkring 1887 och blev snabbt ett standardverktyg inom mikrobiologi. Namnet kommer från Petri, som utvecklade konceptet i arbetet med att odla mikroorganismer i laboratorier, särskilt i samband med studier av bakterier och deras tillväxt.

Användning och hantering: Användning innebär vanligtvis att ett näringsmedium placeras i skålen innan odling, följt av exponering för mikroorganismer under kontrollerade förhållanden. Hantering kräver aseptisk teknik och lämplig biosäkerhet samt korrekt hantering och avfallshantering av kulturer. Äldre eller skadade skålar ska inte användas, och spill eller nedbrutna kulturer ska hanteras enligt lokala riktlinjer för biosäkerhet.