engångsplast

Engångsplast är plastbaserade produkter som avses användas endast en gång innan de kastas. Vanliga exempel är plastpåsar, flaskor, engångstallrikar och tallrikar, muggar, bestick, sugrör och kapslar till dryckesförpackningar samt många former av livsmedelsförpackningar. Trots olika namn i olika länder refererar termen oftast till emballage och produkter som har kort livslängd och låg användningstid.

Användningen är särskilt utbredd inom dagligvaruhandel, restauranger och snabbmatsföretag, där kostnader, hygienkrav och bekvämlighet driver efterfrågan. Många engångsprodukter är tillverkade av polyeten (PE), polyvinylklorid (PVC) eller polystyren (PS). Vissa produkter marknadsförs som återvinningsbara eller biologiskt nedbrytbara, men faktorer som sändningskostnad, färg, kontaminering och infrastruktur avgör om de återvinns eller hamnar i avfall.

Miljömässigt bidrar engångsplast till långsiktig miljöpåverkan. Plast som inte hanteras korrekt kan hamna i haven och i marken där de bryts ned till mikroplaster och påverkar vilda djur och ekosystem. Produktion av engångsplast kräver ofta energi och fossila råvaror och lämnar ett klimatavtryck.

Regulatoriskt har flera regioner infört restriktioner eller förbud mot vissa engångsartiklar och uppmuntrar till produktdesign som underlättar återvinning och återanvändning. EU:s direktiv om plastprodukter och liknande nationella regler syftar till att minska användningen av engångsplast och stärka producentansvar.

Alternativ inkluderar återanvändbara produkter, refillbara förpackningar och bioplast, ofta i kombination med förbättrade insamlingssystem. Konsumenter kan bidra genom att välja återanvändbara alternativ, undvika onödiga engångsartiklar och sortera avfall enligt lokala regler.