Periodiseringsmodellen

Periodiseringsmodellen är en systematisk metod för att planera träning och tävling över tid med målet att optimera prestationsutvecklingen och minska risken för överträning. Den bygger på att träningen delas upp i strukturerade tidsenheter och att belastningen styrs mot specifika mål i varje fas.

Modellen delar upp en längre tidsram, ofta ett år (macrocykel), i mindre block (mesocycles) och varje block i ännu kortare enheter (microcycles), där varje cykel har tydliga träningsmål och belastningar. Detta gör det möjligt att synkronisera volym, intensitet och återhämtning mot kommande tävlingar och formtoppar.

Vanliga faser är en förberedande fas (hypertrofi och uthållighet), byggfas (styrka och kraft) och tävlingsfas (fart, teknik och precision), samt övergångs- eller återhämtningsperioder mellan faserna. Inom perioden betonas regelbunden provning och justering av planer utifrån hur kroppen svarar.

Principer som används inom periodisering inkluderar progressiv överbelastning, variation, peaking och tapering. Det finns olika modeller, bland annat linjär periodisering där intensitet och volym ökar i förutsägbara steg samt icke-linjär (undulerande) periodisering där belastningen varierar mer veckovis och över längre tidsramar.

Historiskt har modellen utvecklats ur arbeten av Matvejev och senare populariserats i väst av Tudor Bompa. Den används inom många idrotter, från friidrott och tyngdlyftning till lagidrotter och annan högprestationsidrott.

Kritik och forskning visar att effekterna av periodisering kan variera mellan idrotter och individer, och att modern träning ofta anpassas med större flexibilitet, men modellen förblir en vanlig utgångspunkt för långsiktig planering.