Penningtillgång

Penningtillgång, eller pengar i ekonomin, är den totala mängden pengar som finns tillgänglig vid en given tidpunkt. Den omfattar fysiskt kontanter i omlopp samt insättningar som kan användas som medel för betalning, inklusive checkbara insättningar och i viss mån vissa typer av tids- och sparkonton. För att följa utvecklingen används ofta standardiserade mått som M0, M1, M2 och ibland M3, där varje senare mått inkluderar ett bredare urval av monetära instrument. M0 brukar omfatta kontanter i omlopp och centralbankens reserver; M1 inkluderar kontanter i omlopp plus checkbara insättningar; M2 lägger till spar- och olika kortfristiga tidsinsättningar; M3 inkluderar större tidsinsättningar och övriga likvida instrument. Dessa mått speglar hur mycket likvida medel som finns tillgängliga för att finansiera ekonomisk aktivitet och konsumtion.

Penningtillgången styrs delvis av penningpolitiken. Riksbanken eller andra centralbanker använder verktyg som styrränta, öppna marknadsoperationer och krav på reserver för att påverka likviditeten i banksystemet och därigenom penningmängden. Genom att påverka räntor och kreditvillkor påverkar de i vilken grad hushåll och företag lånar och spenderar.

I moderna ekonomier är sambandet mellan penningtillgång och inflation inte alltid rakt. Mycket av pengarna skapas av kommersiella banker när de lånar ut pengar, och centralbankernas fokus ligger ofta på inflationsmålet snarare än på att exakt styra penningmängden. Statistik om penningtillgång samlas och publiceras av centralbanker och statistiska myndigheter, exempelvis i Sverige av Sveriges Riksbank.