Passningskraven

Passningskraven avser de krav som styr passformen mellan två sammanfogade maskindelar och inkluderar de tillåtna dimensionella avvikelserna (toleranser) för att säkerställa korrekt montering och funktion. Syftet är att uppnå önskad passform, som kan vara fri passning (hålet något större än axeln och ger spel), presspassning (axeln är större än hålet och kräver kraft vid montering) eller övergångspassning (mellan olika tillstånd beroende på tillverkning och användning).

Passningar klassificeras utifrån relationen mellan hål och axel. Fri passning ger fri rörelse mellan delarna; presspassning kräver åtdragning eller smärta in i montering; övergångspassning ligger mellan dessa ytterpunkter och kan ge varierande spel eller lätt kontakt beroende på tillstånd.

Specifikation av passningskrav sker i konstruktionsritningar och dokumentation genom dimensioner med toleranser. Exempel kan vara hål Ø20 +0,05/-0,00 mm och axel Ø20 -0,02/+0,03 mm. Det är vanligt att använda standardiserade tolerans- och passningssystem, särskilt ISO 286, som anger toleransklasser och hur hål- och axelzoner ska kombineras (till exempel H- och h-zoner).

Kvalitetskontroll och produktion har en central roll i passningskraven. Mått och passningar verifieras med verktyg som måttband, mikrometer, passfigurer eller koordinatmätmaskin (CMM). Om måtten ligger utanför toleranserna används reparation eller omarbete, eller så omdesignas passningen.

Betydelsen av passningskrav ligger i att säkerställa funktion, driftsäkerhet och kostnadseffektivitet genom att ange rätt passning för varje tillämpning och upprätthålla samtidig toleransstackning vid produktion.