Partikelstorleken

Partikelstorleken är ett mått på hur stor eller liten en enskild partikel är. Den beskriver dimensionerna hos partiklar i ett material eller i en dispergerad fas och påverkar egenskaper som yta, löslighet, reaktivitet och bäreegenskaper. Storleken rapporteras oftast som en partikelstorleksfördelning och anges i mikrometer (µm) eller nanometer (nm). Eftersom partiklar sällan är perfekta sfärer används ibland olika storleksmåttenheter (diameter, längd eller volymbaserad diameter) beroende på form och mätmetod.

Mätmetoder och praktisk användning varierar med storleksintervallet. Siktanalys används för grövre partiklar, medan laserdiffraction täcker ett brett intervall och är vanligt inom industriell kvalitetskontroll. Dynamisk ljusspridning (DLS) används för submikrona till nanometerskalan och ger ofta information om medeldiameter och spread. Elektronmikroskopi och bildanalys ger detaljer om form och dimensioner, men kräver ofta provpreparering. Andra metoder inkluderar sedimentationsbeteende och Coulter-prøvetyper. Vanliga resultatpresentationssätt är Dv50 (median), Dv10 och Dv90 samt geometiska medelvärden och spridningstal som span.

Storleksegenskaperna påverkas av bildningsprocesser, bearbetning, tendenser till agglomeration och stabilisering. Partikelstorlek är särskilt viktig inom läkemedel, livsmedel, byggmaterial, kosmetika och katalys, där den styr upplösning, frisättning, suspensionstabilitet, filtrering och yta-till-volymförhållanden. Vid kvalitetskontroll har val av mätmetod, provtagning och rapporteringsenheter stor betydelse, vilket ofta följer bransch- eller regulatoriska standarder.